Jag känner inte igen dig längre, jag känner inte dig längre. Vad är det som hänt? Jag vet inte vad jag ska göra för någonting för jag vet inte vad som är bäst och jag vet inte om jag bara ska lägga dig bakom mig helt och hållet och bara gå vidare men det känns samtidigt tråkigt eftersom att du ändå är en av mina närmaste och en utav mina bästa vänner. Jag har så många fina minnen tillsammans med dig, vi har gått igenom så mycket..och ändå känns det som om du bara vill lägga det bakom dig och inte komma ihåg någonting. Jag saknar dig så himla mycket, det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag vill ha dig här nu, jag vill krama om dig som vi en gång brukade göra som bästa vänner, jag vill se dig skratta och må bra men jag får inte någonting utav detta. Du var den som visste mest om mig, du var den jag kunde berätta allt för, bra som dåliga saker. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill bort härifrån och glömma dig. Jag vill inte längre komma ihåg det vi haft tillsammans, de skratten, de gråten, de fina minnena. Jag vill glömma dig, för det här kommer aldrig bli bättre. Jag orkar inte gå runt och le och låtsas att det inte är någonting längre, jag orkar inte. Att från ha pratat i telefon nästan varje dag, träffats regelbundet till att aldrig prata, att aldrig träffas, det känns, jag lovar det känns. Jag vill inte ha det såhär längre, jag vill inte gråta minst en gång om dagen för att jag saknar dig. Jag vill inte längre känna att jag inte är hel utan dig. Jag vet varför vi in pratar längre, jag vet varför du inte hör av dig längre. Men jag klarar inte av det längre..

Jag mår inte bra..därför ska jag försöka lämna dig bakom mig. Helt och hållet.